Portrait of Chilly

t är lördag kväll. Ute hör jag hanhundarna yla efter tiken i höglöp, som obrydd ligger och sover här inne. Våra hundar bor i hundgård när vi är och jobbar, och inne när vi är hemma. Men nu när det är löp så blir rutinerna lite annorlunda. Tur att vi har snälla grannar som påstår att de aldrig störs av våra hundar. 
 
Hur förenar jag draghundsintresset med konstintresset? Jo, genom att teckna polarhundar :) Här har jag gjort ett porträtt av min yngsta vovve här hemma - Chilly. 
 
 
 
 
 
 
 

Försoning

Jag fick ett litet kit med olika kolpennor i julklapp av mina underbara kollegor. Det jag minns av kol var från gymnasiet då jag kämpade med skolans kladdiga kolkritor och mest tyckte att svärtan fastnade överallt förutom på papperet där jag ville ha det. Lade man en arm eller hand fel så var det kört. 
 
Men i det här kittet finns allt från de grövsta kritorna till finare pennor, så jag har med stor entusiasm påbörjat min försoning med tekniken. Och det går riktigt bra, det är riktigt roligt! 
 
 
Av min syster fick jag akvarellfärger i julklapp, också någonting jag har tänkt att jag ska försonas med. Akvarell har aldrig varit min favorit, men det beror främst på att jag aldrig har lärt mig att bemästra det. Och varför inte se det som en utmaning, jag kanske kan komma att älska det också?
 
 
 

Chestnut eyes

Egentligen är jag sugen på att måla. Att ta fram de där stora pannåerna, färgerna och penslarna och bara gå lös. Det var riktigt länge sedan nu. Men jag bor så litet nu. Jag har förlorat mitt palats. Men jag ska bara klura på var jag kan hålla till, så blir det nog en målning framöver. Till dess får vi nöja oss med teckningar, vilket jag i och för sig älskar att hålla på med. Detaljer.