Akira
Jag lider av dåligt samvete. Den här bloggen har verkligen blivit lidande de senaste två åren (och egentligen innan dess också). Det beror på att det har hänt väldigt mycket den här tiden, så orken och engagemanget har helt enkelt inte funnits. Men jag saknar det. Väldigt mycket. Och min vilja är att komma tillbaka. När jag väl tar fram mina kreativa saker så väcks lusten att skapa. Och det gör gott för själen.
Sedan hundarna kom in i mitt liv har konsten fått konkurens om min tid. Hundarna tar mycket tid. Men allting handlar ju om att prioritera, om att ta sig tid. Det gjorde jag i går kväll. Det blev en liten skiss av den näst yngsta av mina hundar; Akira. Jag tänker mig en färgglad teckning i slutändan, inte så realistisk utan mer i "tecknad-film-anda".
