GEMINA ARTS

Idag har jag varit på utbildningsdag med jobbet. Vi var på en heldagsföreläsning på Eriksbergsskolan och lyssnade till Lars Gustafsson. Föreläsningen handlade bland annat om barn som utsätts för fysisk och psykisk misshandel i hemmet och hur skola och bland annat socialtjänst kan och bör samarbeta kring dessa problem. Vi fick en ganska grundlig genomgång av hur socialtjänsten arbetar med anmälningar samt vad BBiC innebär (Barns behov i centrum). Eftersom stora delar av min familj arbetar inom socialtjänsten kom det inte som någon nyhet men det är alltid intressant och viktigt att diskutera dessa frågor. 

Mellan 1-2 procent av alla barn får utstå upprepade fysiska eller psykiska övergrepp. I Uppsala kom det 2011 in fler än 3000 anmälningar om barn som på något sätt far illa. Man blir både arg och ledsen av sådana upplysningar. Samtidigt känner jag, som alltid, ett stort engagemang när jag är på såna här föreläsningar. Ett engagemang att varje dag finnas där för mina elever, att stärka dem och vägleda dem. För bland alla dessa barn som vi lärare dagligen möter finns de här barnen som har det svårt, och som behöver oss för att tillvaron ska bli uthärdlig. Vissa barn som far illa kan klara sig ganska bra trots allt, oftast på grund av att det finns en vuxen person utanför hemmet som står för trygghet och stabilitet. För något barn kan jag vara just den personen.